Den svenska folkhälsans ruin
Statistiken kommer väl knappast som en nyhet: omkring 47 % av männen och 35 % av kvinnorna lider i dag av övervikt och fetma. Föga förvÃ¥nansvärt är väl heller inte de faktorer som slutligen har lett fram till detta fenomen: dagens svensk rör pÃ¥ sig för lite, äter för mycket mat – och därtill fel sorts mat. Därmed har vi fÃ¥tt individer, med bÃ¥de övervikt och undernäring. Resultatet kan vi alla räkna ut med lilltÃ¥n: gravt försämrad folkhälsa, samt olösliga summor för den svenska staten, inklusive den redan nu vacklande sjukvÃ¥rden i landet.
Sverige hÃ¥ller pÃ¥ att förvandlas till en ministat baserad pÃ¥ amerikansk konsumtionskultur. Efterhand som fler och fler svenskar börjar bli överviktiga, utvecklar och för vidare en gradvis försämrad intelligensnivÃ¥, och lever sina stressiga liv utifrÃ¥n en ökad rotlöshet, där självidentiteten byggs upp kring märkesvaror och pengar, kan vi lugnt säga att det svenska folket är pÃ¥ väg att förgöra sig självt. Visionen om den typiska svensken, som med hamburgare, socialdemokratisk vimpel och kreditkort i handen, nöjsamt kan smaska i sig det flott, som endast kräver en idiots intelligens för att ”tillagas”, är plötsligt inte längre främmande eller pÃ¥ nÃ¥got sätt underlig. Snarare är det denna utveckling vi sakta men säkert gÃ¥r mot, och därför är det av yttersta vikt att vi adresserar och motverkar denna förändring pÃ¥ flera plan – inte bara genom politik, utan främst genom kulturomvälvning.
Men det som oroar mest, är just hur dessa problem hanteras. Den svenska staten satte år 2004 in ett hälsoprogram för att försöka stävja utvecklingen i landet:
”Kartläggningen har inbegripit bÃ¥de forskningsprojekt och olika former av folkhälsoprojekt, de senare innebär allt frÃ¥n nationell nivÃ¥ till lokala projekt som t.ex. en skola. Spektrat pÃ¥ inventerade insatser har sträckt sig frÃ¥n strukturella insatser grundade pÃ¥ politiska beslut till information och utbildningsinsatser riktade till specifika grupper. Vissa projekt, som haft karaktären av mer behandlande Ã¥tgärder, har inkluderats i inventeringen om deras huvudsakliga metoder har inbegripit beteendeförändringar till mer fysisk aktivitet eller förbättrade kostvanor. Kartläggningen har inte varit fullständig, men vid arbetet med denna inventering har det har visat sig att det saknas en översiktlighet om vad och vilka projekt som pÃ¥gÃ¥r runt om i landet.”
Med andra ord har man gjort det som demokratiska organ alltid gör: spenderar oändlig tid pÃ¥ att debattera, diskutera och kartlägga, i stället för att agera direkt och omedelbart stoppa utvecklingen i landet. Medan länder som U.S.A. först försökte att profitera pÃ¥ skolbarnen genom att sälja fet mat och ohälsosamma drycker, för att sedan komma pÃ¥ att sjukvÃ¥rdskostnaderna inte gick jämnt ut med inkomsterna, har Sverige valt en annan väg: ”hälsoprogram”. De som kunde bevittna dessa projekt pÃ¥ skolorna, sÃ¥g hur ungdomarna använde faktabladen som pappersflygplan, och i stället tog cykeln eller bilen ut till McDonald’s och köpte sig en Big Mac. När demokratin utgÃ¥r ifrÃ¥n att ungdomar själva har viljan och självständigheten att välja broccoli framför ostbÃ¥gar, bevisar den bara ytterligare sin impotenta förstÃ¥else av hur människor i regel fungerar, speciellt under tonÃ¥ren. Men ”hälsoprojekten” kommer onekligen att fortsätta – detta, trots att vi alla vet vad som egentligen har lett fram till vÃ¥ra hälsoproblem: stressiga moderna jobb, minskad tid för familj och matlagning, ökad försäljning av färdiglagad snabbmat, reklam för ohälsosamma produkter genom TV, radio och film, okontrollerad födsel inom den svenska befolkningen, mindre rörelse och fysisk aktivitet – ja, listan kan göras flera mil lÃ¥ng, men i slutändan finner vi att samtliga av dessa faktorer delar en sak gemensamt: de är en naturlig produkt av det moderna samhälle som vi i dag lever i.
I verkligheten hade vi behövt använda oss av betydligt radikalare metoder: förhindra överviktiga och feta människor som bär på dessa anlag att skaffa barn, minska arbetstiderna och stressen, inför obligatoriska matlagningskurser för både män och kvinnor (kunskaper som tidigare var en naturlig förutsättning inom den svenska kulturen), stoppad försäljning av ohälsosam snabbmat, reglering av reklam för ohälsosam kost (här har vårt broderland Finland redan kommit långt), speciellt den som riktar sig till barn, samt obligatoriska fysiska aktiviteter inom varje kommun. Eftersom dessa förändringar antagligen endast hade kunnat ske under ett fascistiskt styre, vars mål hade varit att förbättra folkhälsan, i stället för att kortsiktigt tjäna pengar på bristen av den, så kommer vi knappast få se liknande radikala vändningar från våra svenska politiker.
I stället kan vi räkna med fler ”viktiga rapporter” frÃ¥n Statens folkhälsoinstitut, sÃ¥ att de styrande makthavarna kan klappa varandra pÃ¥ axlarna och konstatera inför den massmediala pressen att de faktiskt gör allt de kan för att stävja den ökade fetman i Sverige. Den bittra sanningen är att sÃ¥ länge vi väljer att leva som vi gör, kommer vi hela tiden att dra pÃ¥ oss fler ärftliga folksjukdomar som kommer att kosta staten ännu mer pengar. Problemet uppstÃ¥r när antalet svenskar som lider av övervikt blir sÃ¥ stor, att det automatiskt bildas en normativ uppfattning av den nuvarande hälsan som ”OK”. Därmed kommer de som väljer att kritisera nuläget att bli demoniserade som ”hatiska” och ”intoleranta”. Samma sak som har hänt med synen pÃ¥ fysiska och mentala handikapp kommer även att hända med övervikt, cancer och lÃ¥g intelligens: dekadens ersätts med en moralisk uppfattning om situationen som fullt normal.
Precis som det i dag är tabu att kritisera handikappande människor (”han/hon är en människa precis som du”), är övervikt nÃ¥got som anses negativt, men fullt acceptabelt – ”han är inte fel, utan endast annorlunda”. Detta är den moderna människans sätt att försöka undvika hierarkiska uppdelningar mellan individer, och i stället använda sig av en form av godtycklig relativism: ”Alla människor är lika värda, fastän de är olika intelligenta.” Ett annat sätt att se pÃ¥ det hela är att ”alla människor är olika bra pÃ¥ olika saker”. Därmed fÃ¥r även de handikappade, överviktiga och rent idiotiska individerna en plats i det svenska folkhemmets fÃ¥tölj: ”Alla kan bli feta, sÃ¥ sluta hacka ner pÃ¥ mig.”
När staten därför sätter sina hälsoprogram i verket och exempelvis lÃ¥ter skolsköterskor samtala med föräldrar, vars barn lider av övervikt, kommer föräldrarna i de allra flesta fall att ta illa upp, speciellt om de själva lider av samma problem: ”Men titta pÃ¥ mig, jag är ocksÃ¥ fet, vad är det för fel pÃ¥ mig?” Därmed skapas en ond cirkel, där fler och fler människor vägrar möta de negativa konsekvenserna av sina fysiska handikapp, och i stället skapa en normativ trend kring dem, som utmärker sig genom att vara ”annorlunda”, vilket givetvis i slutändan kommer att falla tillbaka pÃ¥ dem själva: vad gör vi när en överväldigande majoritet av det svenska folket är överviktiga? Vem är beredd att betala för de sjukvÃ¥rdsanpassningar och specialinsatser, vilka redan nu hÃ¥ller pÃ¥ att sättas in?
Precis som i fallet med handikappade, kommer enorma ekonomiska resurser bli tvungna att läggas pÃ¥ att utöka infrastrukturen och bygga om offentliga toaletter, färdmedel och arbetsplatser, för att dessa vaggande valrossar ska kunna fÃ¥ plats i varsin isvak. Som om detta inte är nog, kommer övervikten till sist bli en allmängiltig norm, som vi andra friska och hälsosamma individer kommer bli tvungna att finansiera, och i värsta fall lyda. Vad gör vi dÃ¥ fräscha rÃ¥varor sakta men säkert byts ut mot färdiglagade rätter i folieförpackning? Denna utveckling har vi redan kunnat se i de mindre varuhusen, där t.ex. hela kycklingar byts ut mot enstaka kycklingben – färdiggrillade och kryddade för den moderna svenskens lathets skull. FrÃ¥gar man expediten varför sÃ¥ är fallet, fÃ¥r man kapitalistens likgiltiga svar: ”Hela kycklingar säljer inte, folk föredrar färdiglagat nuförtiden, det är bara att vänja sig.”
Men att vänja sig vid denna skrämmande utveckling är något en nihilist aldrig kommer att göra. Så länge vi har en chans att kunna motverka denna förfärliga folksjukdom, måste vi agera nu och inte imorgon eller om 10 år, då läget kommer vara förvärrat. Medan samhället i stort och dess styrande makthavare bär det yttersta ansvaret vad gäller att genomföra radikala förändringar som kan leda till en positiv utveckling för det svenska folket, finns en rad olika saker att göra på lokal nivå. Främst handlar det om att själv leva friskt och sunt, och därmed utgöra ett levande bevis på att alla i längden tjänar på att undvika den moderna latheten. Organisera och driva fram olika former av fysiska aktiviteter är även en väg att gå, helst i samband med föreläsningar om nuläget och hur människor var för sig kan göra förändringar i sina liv, som i sin tur kan leda till en kollektivt förbättrad hälsa. Nämnvärt är att våra svenska politiker har siktet inställt på helt andra frågor än dessa, medan de nationalistiska partierna är betydligt mer oroade för vårt folks utveckling.
Men faktum är det att vÃ¥ra illusioner i längden kommer att brista förr eller senare: oavsett hur mÃ¥nga TV-kampanjer där läkare frÃ¥n institut lägger över allt ansvar pÃ¥ skolan, sÃ¥ kommer problemet endast att växa. Även om de svenska skolorna säkerligen har en hel del sätt att inspirera till fysisk aktivitet och mer hälsosam kost, är det i livet utanför arbete och utbildning som människor bygger upp sin fetma och ohälsosamma livsstil. Svenskarna mÃ¥ste sluta äta snabbmat pÃ¥ McDonald’s, sluta spendera sin fritid framför TV:n och börja inse fakta: om vi inte agerar i dag och lär vÃ¥ra barn att laga och äta vettig kost, samt slänga TV-spelet pÃ¥ tippen och tvinga dem att vara ute och röra pÃ¥ sig, sÃ¥som barn i alla tider har gjort, kommer nästa generation svenskar att sluta som feta Ã¥bäken, vars enda funktion i samhället är att hyra film och konsumera popcorn. DÃ¥ vi har nÃ¥tt den punkten, kommer även den svenska ekonomin att rasa samman, och först dÃ¥ kan vi förvänta oss ett radikalt agerande frÃ¥n de demokratiska politikernas sida, som ser sina affärsaktier sjunka och sina maktpositioner spela ut sin roll. Ingen vinner pÃ¥ att bygga upp en social tro pÃ¥ att ”alla människor har rätt att fÃ¥ vara som de är”. I slutändan vill ingen bli fet, ingen vara dum och ingen besitta ett handikapp för resten av livet. Först när vi vÃ¥gar säga ifrÃ¥n och peka pÃ¥ att överviktiga människor är nÃ¥got negativt för vÃ¥rt samhälle, kan vi bryta vÃ¥ra konventioner och i stället se till verkligheten: att leva friskt och mÃ¥ bra är A och O för vilken sund individ som helst.
”Nihilism som mentalt vapen tillÃ¥ter oss att nÃ¥ en närmare uppfattning om verkligheten som den är, genom att neutralisera erkända värderingar. Nihilism är först fatalism, sedan realism, och slutligen en heroisk form av idealism, där vi inser att vÃ¥ra liv blir vad vi gör dem till. Genom denna metod kan människans problem definieras, mer realistiska lösningar skapas och nya, hälsosammare ideal bildas.” Alexis / Svenska Nihilistsällskapet – S.N.U.S. – Snus - www.anus.com/tribes/snus/
Artikelkälla: http://artikelzonen.com
