I Premier League finns flera klassiska klubbar. Man brukar prata om ”The big four” och man syftar då på Manchester United, Liverpool, Arsenal och Chelsea. I dag har även Manchester City anslutit sig till det absoluta toppskiktet och strax där bakom lurar lag som Tottenham och Everton, också det meriterade klubbar med miljontals fans runt om i världen.

Mediabevakningen kring den engelska fotbollen är enorm och både spelare och tränare bevakas dygnet runt av den brittiska skvallerpressen. Spelarna är första klassens kändisar och minsta snedsteg av någon av stjärnorna hamnar direkt på löpsedlarna i de skandalomsusade brittiska tabloiderna.

De senaste åren har spelarnas löner och övergångssummorna när spelare säljs och köps stigit till närmast astronomiska belopp. De största stjärnorna kvitterar ut miljonbelopp varje vecka och parkeringsplatserna utanför träningsanläggningarna ser mer ut som en utställning av lyxbilar än någonting annat.

I England är fotboll religion (eller förmodligen större än någon religion) och de flesta människorna är engagerade i sina favoritlag. När det är matchdag drar karavaner av människor genom gatorna, iklädda favoritlaget matchtröjor, och gör nedslag på någon eller några av de pubar som alltid finns kring de mäktiga arenorna. Pubkulturen är lika viktig som själva fotbollen och ofta har man sin stamkrog där man samlas med vännerna innan varje hemmamatch.

Det är mycket populärt bland svenskar att åka på fotbollsresa till de brittiska öarna. Stämningen på arenorna är ofta fantastisk, något som endast i undantagsfall går att uppleva här hemma i Sverige. Arenorna är ofta utsålda vecka efter vecka och många av fansen lägger en ansenlig del av sin månadsinkomst på att på bästa sätt kunna följa sitt favoritlag. En säsongsbiljett kostar väldigt mycket pengar, och vill man ha en bra plats – ja, då ökar givetvis kostnaden ännu mer.

Träna med skivstång
Med skivstänger kan man träna armar, överkropp, mage, rygg och ben. Beroende på hur du lyfter så utsätter du olika muskelmassor för motstånd som kan stärka din kropp. Du behöver alltså inte ligga på rygg och ropa på hjälp med en blytung skivstång högt över ditt huvud. Skämt åsido, det roliga med skivstångsträning är att du ganska snart ser resultat av regelbunden träning.

Nästan alla sporter inkluderar det här gymredskapet i uppbyggande syfte. En vanlig typ av träning med skivstång är det som man kallar för utfall. Utfall är bra för att träna mage, rygg, bak och ben. Enkelt sagt så går det ut på att man stegar omkring med en skivstång. Skivstången behöver inte ens ha vikter för att den här typen av träning ska ge extra effekt då man vill bränna fett och stärka rygg och ben.

Träningsbänk
I ett hemmagym bör man skaffa en träningsbänk för att kunna jobba med skivstänger. Det är många övningar som kräver att man kan ligga på rygg en bit över golvet eller att man kan ta stöd med ben och knä. En träningsbänk är ett säkert val som ger rätt höjd och ett stabilt stöd då du tränar med skivstång. Du bör även se till att ha en spegel lätt tillgänglig så att du kan se dina rörelser. Med skivstång måste man vara noga med att använda sig av rätt teknik. I spegeln ser du vad du gör, så träna inte utan!

Hur tungt ska man lyfta?
Hur tungt du ska lyfta med skivstänger beror förstås på ditt mål med träningen. För muskelbygge så anpassar du en plan till din kropp med successiv ökning av vikter utan att skynda för snabbt. Ett långsiktigt resultat brukar lyckas då man jobbar i en takt som klarar av pauser på grund av resor eller sjukdom. Den som vill använda skivstången för att öka på förbränning av fett och tona kroppen för ett snyggt utseende ska alls inte tänka tungt. För de flesta räcker det till och med att använda själva skivstången utan vikter för att kunna träna med toning i fokus.

Värm upp!
Innan du ens börjar montera vikter på din skivstång så bör du ha värmt upp ordentligt. Hoppa aldrig över uppvärmningen, inte ens en varm dag då du ändå känner dig lite svettig. Då musklerna vaknat till av lite motion så kommer värmen och syresättningen från blodcirkulationen att hjälpa dig med att nå dina mål med träningen. Efter träning med skivstång så ska man också vara noga med att varva ner och stretcha musklerna.

Hyllinge Motorsällskap anlade 1963 den första asfaltbanan på Ring Knutstorp. Banans sträckning var på 1 100 meter och den sträckningen finns fortfarande kvar, i stort sett som när den anlades. Under början av 1970-talet förlängdes banan till dagens sträckning. Här kunde man se förare som Frank Williams, Reine Wisell och Ronnie Peterson. Williams var under lång tid innehavare av banrekordet. Under Formel 3-loppen såg man ofta svenskar i topp i form av Ronnie och Reine. Under 1960-talet utfästes ett pris på 1 000 kronor till den som kunde sätta nytt varvrekord med minst 100 km/h i snitthastighet. Det blev Ronnie Peterson som fick belöningen.

Knutstorp hade tidigare arrangerat många motocrosstävlingar och kunde genom den nya banan också arrangera tävlingar såväl i bil- som motorcykelsport. Mellan 1976 och 1984 arrangerades det Europeiska Formel 3-mästerskapet. Publikrekordet sattes när bland andra Ronnie Peterson och Reine Wisell tävlade i en deltävling i Europeiska F3-mästerskapet. Banan används idag för STCC, roadracing, halkkörning och rallycross. Publikrekordet är 34 000 under en dragracingtävling.

Mantorp Park invigdes 1969 och det första loppet kördes i augusti samma år. Från början av 1970-talet till början av 1980-talet arrangerades Formel 2-tävlingar. Banan har tre sträckningar, plus en dragstrip. Den kortaste banan är 1 868 meter och den längsta är 3 106 meter, en bana är nedlagd.  Det nuvarande banrekordet på den långa banan innehas av Johnny Cecotto. Sista gången det kördes Formel 2 på Mantorp var 1982 och den gången vann Cecotto.

Under många år har dragracingen varit den stora sporten, som också räddade existensen för Mantorp Park. Detta skedde efter en nedgång för racingen efter en rad tragiska dödsfall som ledde till att publiken tappade intresset. Men Mantorp kom tillbaka. Man kortade sin racerbana och förbättrade säkerheten. Sedan provade man Truck Racing och fick en stor uppgång under den första hälften av 1990-talet. Under slutet av 1990-talet kom svensk racing tillbaka på allvar med STCC.

En annan bana med lång historia är Anderstorp Raceway i Småland i Sverige. Sedan 1960-talet har man kört mer än 50 internationella tävlingar. Den första tävlingen var ett Formel 3-lopp 1968. På 1970-talet kördes Sveriges Grand Prix här sex gånger. Man körde öven roadracing i klassen 500cc, nuvarande MotoGP. i början av 1990-talet kördes även några Superbike-VM och även ett 24-timmars VM-lopp. Under senare år har banan genomgått en större ombyggnad. I juli 2010 var ett 30-tal legendarer inbjudna att tävla i The Race Legends, men tävlingen floppade och ställdes in.

Under 2000-talet gjordes stora investeringar i banan och anläggningen är idag hypermodern. Idag finns här också ett Motorsportgymnasium för ungdomar som vill arbeta med racing. Under 2011 hålls SM i Roadracing, Endurance racing, Anderstorp Classic Bike och Swedish Racing League. Det finns fortfarande ett väldigt stort motorintresse i Sverige och det manifesteras bland annat i den svenska tungviktsklassen, STCC. Varje år samlas tusentals åskådare kring racingbanorna i Sverige. Om du befinner dig i närheten av någon de stora svenska racingbanorna och får ett stenskott och måste byta bilruta kan du vända dig till Bilglas Göteborg.

När Björn Waldegård vann Monte Carlo-rallyt 1970 tillsammans med kartläsaren Lars Helmer körde han en Porsche 911. Förmodellen Porsche 901 presenterades på bilsalongen IAA i september 1963. Vid produktionsstarten 1964 hade man bytt namn till 911. Porsche 911 tillverkades av tyska Porsche mellan 1963 och 1989. Att pensionera 911:an till förmån för nyare modeller har visat sig vara knepigt eftersom modellnamnet är så starkt. Efterföljarna har haft namn som 964, 993, 996 och 997.

Den ursprungliga prototypen ritades av Butschi Porsche i ett projekt som kallades ”Projekt 965”. Detta ledde fram till en ren sportbil och slutresultatet blev 911:an. Senare tillkom den sportigare modellen 911S. Förutom en starkare motor, fanns krängningshämmare bak och lättmetallfälgar. 1973 skedde den största förändringen under hela tillverkningstiden. Dekoren blev svartlackerad och motorn förstorades till 2,7 liter. 1977 återstod bara en modell, 911 SC. 1983 skedde den sista förändringen och bilen bytte namn till 911 Carrera. Samtidigt som tillverkningen av Speedster inleddes, avslutades tillverkningen av 911:an.

1971 vann Stig Blomqist tillsammans med kartläsaren Arne Lentz RAC-rallyt  i en Saab 96 V4. Modellen tillverkades under en 20-årsperiod mellan 1960 och 1980. Den byggde på Saab 93 och påminde mycket om sin föregångare. Det nya handlade bland annat om en större och starkare motor, en ny bakdel med större och starkare bakruta, nytt bagageutrymme och större utrymme i framsätet som i praktiken gjorde bilen femsitsig. De första åren tillverkades bilen som 2-taktare men i och med 1967 års modell kom en 4-taktsmotor. 1968 ersattes 2-taktsmotorn helt av V4-motorn.

År 1967 kom Saab 99 och därmed minskade 96:ans betydelse. 96:an blev därefter ett komplement till 99:an. Bilens toppfart låg under de fyra sista tillverkningsåren 1977-1980 på 154 km/h. 1979 flyttades tillverkningen till Nystad från Trollhättan. Man satte svart dekor runt sidorutor och mellan baklyktorna. Den sista 96:an lämnade bandet i Nystad i januari 1980. Totalt tillverkades över en halv miljon exemplar av Saab 96 inkl. GT 750/850 och Monte Carlo.

När Kenneth Eriksson år 1997 tillsammans med Staffan Permander vann i Nya Zeelands rally med en Subaru Impreza WRX tog han sin sista stora seger som rallyförare. Impreza har vunnit 3 VM-titlar i rally mellan 1995 och 2003. Ett särskilt kännetecken är den stora vingen. Imprezan har alltid också varit igenkänd för sitt stora luftintag på huven och det speciella ljudet. Tillverkningen av denna bil påbörjades 1993.

Om man kör rallybil är det nog lika naturligt att byta bilrutor som att byta däck. Påfrestningarna är väldigt stora på hela karossen och vid körning på löst underlag som grus ökar riskerna avsevärt. Rallysporten har ändå varit mer förskonad från dödsolyckor än vad som har varit fallet inom Formel 1. Det är ytterst ovanligt att VM-deltagare drabbas av dödsolyckor. Säkerheten kommer alltid i främsta rummet.

Många människor är inte medvetna om vilka mentala och fysiska krav det ställs på en formel 1-förare. I verkligheten skiljer det sig från alla andra idrotter och en förare måste vara mycket vältränad. I själva verket krävs mycket bättre kondition än de flesta är medvetna om.

En förare har en medelpuls på över 160-170, vilket är mycket ovanligt inom andra idrotter. Denna hjärtfrekvens är förvånande och kräver imponerande aerobisk kondition. Därför omfattar träningen allt som förbättrar den aeroba kapaciteten, t.ex. löpning och cykling.

Under senare år har förares medelpuls ökat med 5-10 slag jämfört med tidigare och de svettas också mer vilket betyder att förarna är mer involverade i racet än tidigare. Detta kan man se mer som en mental faktor än en fysisk aspekt av racing.

Formel 1-förare måste också ha en stark nacke eftersom belastningen på nackarna i svängarna är extrem.

Visual capacity is improved with the help of specially designed computer software, with an aim to improve peripheral vision. Visuell kapacitet förbättras med hjälp av ett specialdesignat datorprogram med syftet att förbättra den perifera synförmågan. Undersökningar visar att F1-förare som använt detta datorprogram för att förbättra sin perifera synförmåga presterar lika mycket som icke-förare men skillnaden är att det kräver mindre hjärnaktivitet av F1-förarna. Detta betyder att de inte behöver anstränga sig så mycket mentalt, vilket skapar förbättrade koncentrationsperioder så att föraren kan hålla på längre än de som inte kör F1.<0}

Det är förvånansvärt svårt att andas i den aerodynamiska förarkabinen och användningen av balaklava och störthjälm gör det inte lättare. Fyra lager brandsäkra kläder, handskar, stövlar och en hjälm ger ett utmärkt skydd mot brand men gör också att det blir mycket varmt. En förares puls är extremt hög och andningen blir mycket mer ansträngande.

Sist men inte minst – g-kraft! En F1-bil kan komma upp i 5 g i kurvor och vid inbromsningar, vilket är ca 5 gånger tyngdkraften. När du kommer upp i de nivåerna kräver det en enorm styrka att bara hålla kvar armarna framför dig. Därför är det väsentligt med en stark överkropp. Att röra huvudet från sida till sida kräver också en häpnadsväckande energi och det kan t.o.m. vara svårt att prata. G-krafterna tömmer dig på kraft och energi, påverkar andningsförmågan och kan även påverka synförmågan. Detta är förklaringen till att förare måste sitta så tajt i sina bilar. De ska kunna röra sig så lite som möjligt ochbilarna är lika skräddarsydda för dem som en affärskostym.

För att bli formel 1-förare krävs år av träning, engagemang och minutiös förberedelse. Det är verkligen mycket svårare än att köra in till centrum i rusningstrafik minus fansen, äran och inte minst gratis reparationer av bildäcken. Som vanlig vardagsförare är det upp till dig själv att hitta egen service och billigt byte av vindruta.

Den högsta tävlingsformen för ensitsiga racerbilar som kallas Formel 1 bildades år 1950 när det första världsmästerskapet för Formel 1-bilar arrangerades och vanns av italienaren Guiseppe Farina. Tillsammans med Juan Manuel Fangio och Luigi Fagioli körde han för Alfa Romeo-teamet. Under de första åren körde man bilar från förkrigsåren som Alfa Romeo 158. Perioden kännetecknades av biltillverkare som Alfa Romeo, Ferrari, Mercedes Benz och Maserati.

De första tävlingsbilarna hade frontmotorer, smala hjul och 1,5 liters överladdade eller 4,5 liters normala insugningsmotorer. Under 1952 och 1953 kördes VM enligt Formel 2-regler, med mindre bilar och mindre kraftfulla motorer. Detta berodde på att man var orolig för den brist som fanns på Formel 1-bilar. Reglerna för Formel 1 stipulerar att tävlingsbilarna måste konstrueras av stallen själva.

När en ny Formel 1-bil för 2,5 liters motorer år 1954 introducerades för VM-serien, var det den avancerade W196-modellen som tillverkades av Mercedes-Benz. Bilen innehöll sådana innovationer som bränsleinsprutning och desdodromiska ventiler samt en strömlinjeformad kaross. Mercedes-förare vann VM två år i rad innan teamet drog sig ur på grund av den stora olyckan på Le Mans år 1955.

Den första stora tekniska utvecklingen inträffade på 1950-talet vid Coopers introduktion av bilar med mittmotorer. Det var Jack Brabham från Australien, världsmästare 1959, 1960 och 1966, som bevisade den nya designens överlägsenhet. I början av 1960-talet hade samtliga förare gått över till bilar med mittmotorer.

1962 introducerade Lotus en bil med ett aluminiumchassi istället för den traditionella space frame-designen. Detta visade sig vara det största tekniska framsteget sedan introduktionen av bilar med mittmotorer. På Lotus-bilarna målade man Imperial Tobacco, och introducerade därigenom sponsorskapet i sporten. Den aerodynamiska utformningen fick sakta men säkert en allt större betydelse inom bildesignen från tillkomsten av vingprofilen under sent 1960-tal.

Under det sena 1970-talet introducerade Lotus markeffekt-aerodynamik som gav ett enormt marktryck och som i hög ökade hastigheterna i kurvorna, en teknik som tidigare hade använts på Jim Halls ”Chaparral 2J” år 1970. De aerodynamiska krafterna var så stora att bilen trycktes ned mot banan och man var tvungen att använda en extremt styv fjädring för att behålla en konstant körhöjd. Bilarna har också stora fram- och bakvingar som trycker ner bilen och ger de breda däcken ett optimalt fäste. Man eftersträvar en så låg höjd över banan som möjligt.

Bilarna är tillverkade av extremt lätt material men får inte väga mer än 600 kilo totalt. Formel 1 är förmodligen världens dyraste sport. Några skäl till detta är de kraschtester, flygfrakter och utvecklings- och tillverkningskostnader som gör det oerhört dyrt att tävla i denna sport. Något som Formel 1-bilarna saknar är vindrutor så man slipper i alla fall  laga stenskott.

Samtliga stall hade fram till 2007 samma däckleverantör, Bridgestone. Det finns två typer av däck för varje tävling, ett hårdare standarddäck och ett mjukare däck som är märkt med gröna linjer. Från och med 2007 kör samtliga stall inom Formel 1 med V 8-motorer. Tidigare användes en speciell motor för kvalet och en motor för själva loppet. Dessa motorer skrotades sedan efter tävlingshelgen.

Om du vill vässa din bilkörning gäller det att hålla tungan rätt i munnen, och vem kan då vara bättre lämpad att ge dig körtips än de bilförare som verkligen vet allt om hastighet! Rallybilsförare är oerhört skickliga på att fatta de snabba och häftiga beslut som krävs när man kör fort, men de kan också dela med sig av en rad ovärderliga råd när det gäller säker bilkörning.  När allt kommer omkring kan höga hastigheter också innebära allvarliga kollisioner, så du kan vara säker på att rallyässen lägger ner massor av tid på att hitta en balans mellan säkerhet och hastighet.

Oavsett om du ger dig ut på rallybanan eller bara ska ta dig från A till B är det väsentligt att ha bra styrkontroll. När du kör fort ska du justera sätet så att du sitter närmare ratten än vanligt. Även om det kan kännas lite obekvämt ger det dig bättre kontroll över ratten. Du ska kunna vila handlederna bekvämt ovanpå ratten, och händernas normala ställning ska vara ”kvart i tre” så att du lätt kan ändra grepp i svängarna.

Att bromsa är förstås viktigt när det gäller alla typer av körning, och om du tävlingskör kan det vara ett av de bästa sätten att förbättra dina tider, eftersom du kan spara in värdefulla sekunder på varvtiderna när du bromsar in sent i svängarna. Det är dock en teknik som är svår att behärska eftersom du med stor sannolikhet förlorar styrkontrollen om du låser framhjulen. I mångt och mycket handlar det om att hitta rätt timing eftersom den högsta fartminskningen sker precis innan hjulen låser sig. Om du vill förbättra din bromsteknik i svängarna är det därför bra om du kan ta dig tid och prova dig fram på en lämplig tom rallybana.

Om du vill lära dig att behärska de riktigt höga hastigheterna är det viktigt att tänka på att aggressivitet inte är det samma som hastighet. Tvärtom är det troligtvis smidig körning som kan hjälpa dig att förbättra dina tider. När du är ute på banan kommer du att märka att det är ytterst viktigt att få flyt i körningen, eftersom även små förändringar kan ge stora effekter på hastigheten när du pressar bilen till nära maxkapacitet. När du sedan är ute och kör på vägarna märker du att smidig bilkörning inte bara gör det bekvämare för medresenärerna utan också bidrar till att spara in på bränslet.

En rallybil måste vara tiptop varje gång du kör ut på banan, så se till att du reparerar stenskott, fixar eventuellt skrammel och håller bilen i form så att du verkligen kan dra nytta av dina körtips.

Bilracing är en av världens mest sedda och älskade sporter, och precis som med all sport så är det naturligt att själv vilja bli involverad för att på så sätt testa sina färdigheter inom området. Tack vare uppkomsten av amatörklubbar och tävlingar så behöver du inte längre vara ett proffs för att kunna ge dig ut i bilen på racing-banorna.

Även om rallytävlingar är ett utmärkt sätt att få uppleva en tävlingsbana i din egen bil, så erbjuder racing i ensitsiga bilar en otrolig adrenalinkick som kan göra att även nybörjare inom sporten känner sig som professionella racing-förare. Det är lättare att bli involverad i amatör-racing än du kanske tror, då många länder har sina egna racing-serier som uppfyller samma säkerhetskrav och regler som de professionella serierna.

Om du är seriös med att regelbundet syssla med racing, istället för att bara prova på det någon enstaka gång så kan det vara en bra idé att besöka de lokala racingklubbarna där du bor, där du kan träffa likasinnade, lära dig mer om sporten samt knyta viktiga kontakter inom området som senare kan visa sig värdefulla.

Du bör också lära dig mer om de olika körkorten som behövs inom racing till skillnad från rallykörning. Det kan vara så att du måste gå en kort racing-kurs och delta i ett skriftligt och praktiskt prov, för att se till att du är säker ute på banan och inte medför en fara för dig själv och andra racing-förare, samt för att se till att du bättre kan undvika olyckor och service av racingbilen, såsom behov av att byta sidoruta varje gång du gör ett depåstopp. Många av dessa kurser kan avklaras inom en halvdag, men det finns även mer grundliga kurser att tillgå.

Det finns ännu fler möjligheter till att ta del av amatör-racing om du studerar, eller om du är intresserad av alla olika områden inom racing-sporten, såsom bildesign och tillverkning. Tävlingar såsom “Formula SAE” erbjuder en möjlighet för nybörjare inom sporten att arbeta tillsammans i lag med att designa den ultimata formelbilen, som sedan kan sättas på prov ute på racingbanan.

Om du inte tycker att racing i formelbilar är din grej, så finns det många andra alternativ som kan visa sig lika underhållande, såsom gokarting. Många av världens professionella racing-förare började sina karriärer ute på gokartingbanorna, och färdigheterna som man där lär sig kan visa sig oumbärliga om man sedan bestämmer sig för att avancera till tävlingar såsom Formel BMW.

När så många efterfrågar en renare miljö så känns det nästan lite vulgärt att sedan gå och heja på ett gäng bränsletörstiga Formel 1-bilar där de flyger fram längs banan utan något annat mål eller syfte än att vara den bil som först kommer i mål. Detta var i alla fall fallet fram tills nu.

Fullt medvetna om att Formel 1 och liknande bilsporter knappast är den miljövänliga form av underhållning som många nu efterfrågar, så har biltillverkare och folk som jobbar med utveckling inom racingsporten börjat samarbeta för att planera och producera en ny sorts racing-tävling – Formula Zero. Denna smarta idé innebär samma adrenalinfyllda tävlingar mellan ett antal bilar som fortfarande mer liknar tillplattade rymdraketer än något som färdas på vägarna – skillnaden är att fordonen istället är eldrivna. Allt annat förblir detsamma: hastigheten, tävlingsmomentet, spänningen – och miljön, eftersom bilarna numera inte spyr ut skadliga avgaser. De batteridrivna bilarna använder bränsleceller som drivs av vätgas, vilket innebär att de utsätter miljön för mycket mindre risker och påverkan än deras bensintörstiga motsvarigheter.

Den allra första Formula Zero-tävlingen kördes den 22:a augusti 2008 i Rotterdam, då sex förare från USA, Storbritannien, Spanien, Belgien och Nederländerna deltog. Deltagarna kom allesammans från olika universitet och hade valt passande lagnamn, såsom “Element One” (USA), “Greenchoice Forze” (Nederländerna) och “Imperial Racing Green” (Storbritannien). Nu, då det tredje Formula Zero-mästerskapet har genomförts, är intresset för den nya sporten större än någonsin i och med dess möjlighet att kombinera spänningen som bilracing medför med mer miljövänliga metoder. Fler och fler uppvisningar och utställningar av bilarna och deras förmågor äger rum på olika platser runt om i världen, där intresserade kan ta sig en närmre titt.

Naturligtvis är det så att även om biltävlingarna kanske inte är lika miljöfarliga längre, så medför de en fara för förarna: att försöka köra i snäva kurvor i topphastighet och försöka ta sig fram till ledningen under loppet är en jakt som är lika farlig som spännande, och Formula Zero – precis som dess bensindrivna motsvarighet – lär se sin beskärda del av olyckor. Tävlingsorganisatörer kan enbart hoppas att moment som däckbyte, allmän kontroll och genomgång av fordonen och offerter för reparationer, såsom offerter på att byta vindruta, kommer att förbli desamma, vare sig det handlar om den miljövänliga sporten eller inte!

De flesta skateboardparker är oftast byggda betong och är utomhus vilket kräver att vädret inte är snöstorm och minusgrader. Men det finns faktiskt även riktigt bra skateparker inomhus i Stockholm där man kan åka året om som fryshuset på Mårtensdalsgatan 2-8. De tar endast 40 kr för en heldag och då finns det även kafé och andra aktiviteter man kan sysselsätta sig med.

Skateparker utomhus där man vid vackert väder både kan åka skateboard och bli solbränd på är Björns trädgårds skatepark. Den togs fram och byggdes genom ett samarbete med Sthlm Sub Surfers, Fryshuset och Stockholms Stad.

Sthlm Sub Surfers håller även på att driva projektet Highvalleyskatepark. Det är ett projekt som startades 1999 med målsättning att bygga en världsunik anläggning på Högdalstoppen i Stockholm. Än så länga har inte skateparken börjat byggas, men det jobbas flitigt med att samla stöd från skateboard åkare i Stockholm och förhoppningsvis påbörjas byggandet under 2010.

Andra skateboard parker i Stockholm är:

Street Plazan – Brotherhood Plaza i Skarpnäck med 1600 kvadratmeter stor skateboardyta. Deepvalley skatepark i Sollentuna som är helt byggd i betong och drygt 500 kvm stor.
Krillans Skatepark i Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm.
Nytorp Skatepark i Östra Huddinge som kommer ha en skateboardyta på 700 kvm. Den byggs i etappar och första etappen på 250 kvm är klar.
Humlan skatepark i Humlegården
Skateparken i kista
Skateparken i Alvik / Bromma
Under sommaren 2010 kommer även Rålis på Kungsholmen få en ny skatepark. Här har tidigare endast funnits en ganska nedgången ramp .